En dikt

Jag fick en dikt.

Jag blev jätteglad.

Fick tårar i ögonen...

Käraste Fanny!

Detta skrev jag när jag låg febrig och sjuk på Koh Tao i Thailand.

Meningen var att du skulle ha fått det som ett telegram på din
födelsedag, men det blev liggandes och sen glömde jag bort det.

Så här kommer det direkt från hjärtat vännen min.

Du kom in i våra liv som en självklar vårsol, på en molnfri
klarblå himmel. Så strålande, så skinande och full av ljus.

I många år sken solen klart. Visst fanns det regnmoln och vindbyar
som gjorde det svårare för solen att behålla sitt ljus och kunna
värma människorna omkring henne, men när ovädret dragit förbi så
sken solen sitt varma livgivande sken igen.

En dag drog ett oväder in och förmörkade solen helt med sin svarta
uppenbarelse. Det åskade och regnet stod som spön i backen. Haglet
slog i det närmaste sönder solens strålar.

Solen försvann ett tag.

Kraften som behövdes för att knuffa undan orosmolnen och vindarna, fanns inte där.

Men så en dag syntes en strimma ljus på den mörka himlen, solen började kämpa för sitt liv.
En stråle, två strålar – en hel famn full av gula, vackra, skinande strålar, trängde undan de mörka molnen och vindarna, som fick ge vika för en sol som var starkare och vackrare än någonsin.

Återigen kunde solen värma sina nära och lysa på allt det vackra runtomkring. När nu ett moln dyker upp på himlen kan solen le, och med sin strålande personlighet omfamna molnet och veta att efter regn kommer sol.

Låt denna sol få stråla fritt.
Låt oss få njuta av solens storhet och generösa värme.
Låt oss gratulera och fira solen med ett rungande:
Hurra Hurra
Hurra Hurra

Grattis Fanny önskar fyra soldyrkare

Jennie Bissen Sigge och My