Men vi fick äta svensk mat. Två gånger.
Att det sedan tog 3,5 timme att ta sig hem, låtsas jag icke om.
Sedan kom vi hem till doften av nybakade vetebröd.
Man kan kalla det lussekatter. Ja det kan man. Man kan inte kalla det saffransbullar , för det var inte saffran i.
Duktiga Skalman hade bakat och vi hade myyysigt adventsfika och tände första ljuset och lyssnade på julsånger.
Det slår en nu , att terminen snart är slut.
Det innebär att man kommer att ta en del jobbiga farväl.
Jag kommer ju vara här nästa termin också. Men inte alla.
En del av dem jag kommit allra närmast här kommer inte plugga nästa termin.
Det gör lite ont i hjärtat, men samtidigt blir jag himla varm i hjärtat när jag tänker på hur fina människor jag lärt känna.
Livet är ett äventyr. Så är det verkligen.
Nu ska jag snart slå igen mina blå.
Hoppas ni haft en fin första advent!
Puss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar