Jag har alltid tyckt om mina stämband... Ja, dom är liksom som det viktigaste nästan...
En ytterst liten del av världens befolkning föds med fåror på stämbanden... Och det gjorde jag...
Har precis varit hos röstläkaren ( en ny) och haft en kamera i halsen...FAN! Och nej dom kan inte försvinna... Jag kommer alltid ha känsligare stämband än typ alla andra. Jag kommer alltid bli hes på en gång jag är lite krasslig och jag får aldrig prata på krogen...
Plus att jag måste gå och ta blodprov i armen nästa vecka... Nääääääe låt ma va!
Nu ska jag sluta tjuta och bestämma mig för att det kommer gå bra istället...
Bittert puss och hej
ps. Förlåt mig alla svordomar...
4 kommentarer:
men gumman :( nu vill jag bara krama dig och ge dig en glass!!
Jag håller med: jävla skitfåror!
Och getter är inge vidare, heller.
Kram Nanny. I alla fall.
Och du, ta emot den där kramen o glassen från förra kommenteraren. Du får av mig med om du vill ha!
Jag gillar glass! Och jag gillar er!
MEN ÄLSKLING!!!! jag ska tamejfan slita ut dom där jävla fårorna! fyfan!!!!!!!!!
Älskar dig med eller utan fåror!
Skicka en kommentar