Ja, jag kände mig lite nödställd där ett tag. Men sen kom mamma. Min fina söta bästa mamma i sin lilla lilla bil och räddade mig. (Hon hade kört skitfort också, skulle prova hur fort hennes nya lilla bil skulle kunna gå tydligen... )
Vi har packat upp och packat ner. Varit på Ikea och handlat nödvändiga saker. JAG (!) har själv borrat upp min jalusi. Ja varför har man någonsin haft en man i sitt liv? Man kan ju klara allt själv.
Nu har mamma just åkt hem och klockan är halv tolv. Men oj vad vi fick mycket gjort.
Allt har känts så himla bra hela dagen med att bo här. Och både jag och mamma har rosat och rosat. Men när jag vinkade av mamma nere vid bilen och skulle gå in , så sitter det en snubbe vid min ingång som kändes snorhög ( ja asså inte av längd) och röker. Nä det gillade jag inte. Jag sprang fort fort in i hissen. Hoppas han inte bor här.
Nu tittar jag på vänner på MIN stoooora tv. härligt.
Ska alldeles strax sova.
Puss och hej er flytt-trötta tjej
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar