Det här med att tänka när man ska försöka somna...

Ja alltså... Vad är det för uppfinning min hjärna kommit på?
Jag gör det jämt. Tänker allra mest, när jag ska sova.
I natt tänkte jag i tre och en halv timme innan jag kunde somna.
Jag önskar jag kunde tänka líka bra på dagen...



I lördags hängde jag med en del av världens bästa kurdsläkt. (Och nu kanske ni tänker, hur kan hon veta att dom världens bästa kurdsläkt? Men det vet jag bara.)
Det var urmysigt och lilla Darius , snart ett år, är bedårande:

Igår kom Anni hem till mig och drack té. Sen kollade vi på programmet "Kniven mot strupen"-Vilket knäppt program! Han som kommer som problemlösare var ju knasig. Men hur som helst så såg jag en som satt och åt på restaurangen i programmet. Och det var ingen mindre än min kära vän Koffe. Och han är ju söt, så det blev liksom bra i alla fall. Det roligaste är ju att Koffe sa detta till mig för typ två månader sen, att han skulle vara med. Då sa jag att han ljög. Fast det gjorde han ju inte. För övrigt har jag inte sett honom ha svart tunga, så jag hade kanske kunnat räkna ut det ändå?(Har man svart tunga om man ljuger?, eller är det bara när man svär?,som pappa Rudolf i "Sunes jul")


Sen var det biodags.
Seriöst, är den nya grejen att ALLA som har riktnummer 08 går på bio på söndagar?
Jag tror det.
Alla filmer som jag och Jonna skulle se, var slut.
Vi såg TADA "Göta Kanal 3" Fy F-N! Det var det värsta jag sett. (Tror jag?)
Sen hann vi inte köpa popcorn heller. Det gjorde INTE saken bättre. Vi satt där med våra Extrapåsar(alltså tuggummi) och tuggade frenetiskt.


Sen fikade vi och Peter Jihde på biocafét.

Nu äter jag tacopaj.